Jag fick frågan om det är någon nära som mår dåligt; ja det är det.
Tillräckligt nära för att göra ont. När det är fråga om blodsband gör det nästan uteslutande alltid ont, inte sant?
Alla stödkontakter som nu börjar initieras gör ont på sitt sätt. På sikt ska det säkert hjälpa till men nu smärtar det bara av att beröra ämnet tankemässigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja ojoj. Hur går det? Jag har gått in här flera gånger och tänkt skriva tips eller råd eller pepp men det är så svårt. Jag hoppas och tänker på er!
SvaraRadera