lördag 18 juli 2009

Det är inte teenagern som är problemet

Hur finner jag vägen till framgång med teenagern? Jag börjar med att tänka att det inte är teenagern som är problemet. Det är jag som måste börja tänka i nya banor för att inte måla in oss i ett hörn som stoppar all utveckling. För utvecklingspotential har såväl min teenager som jag.

Jag vill utgöra ett gott och ordentligt stöd för mitt barn. Här och nu perspektiv!!! Jag vill lära mig vad som händer med mitt barn. Hjärnforskare förklarar att tonåringar agerar som om de befinner sig inuti ett flipperspel. Med en massa ljusblixtar och ljudimpulser från alla håll. Samtidigt som föräldrar talar om att så och så ska de göra. Inte konstigt att alla budskap inte når fram.

Min nya roll innebär att stötta när allt tycks gå fel och jubla med när barnet lyckas. Som när telefonräkningen ökat med 800 kr när man varit bortrest ett par dagar. Man blir ju inte hänryckt precis. Det är sura pengar. Men det kunde ju varit värre. En hemsk olycka kunde ju ha skett. Det som är svårast att ta är osanningen det fars fram med innan sanningen kommer fram.

Jag tycker om att lyssna till mina barn, och det är tycks som om lyssnandets konst blir svårare när barnen blir tonåringar. Jag vill hellre lyssna än kritisera. Även om pengaförlust är surt. Det är nog viktigt att se framåt, istället för att klanka på smågrejer.
Nielssen skriver om vikten att visa tillit, överseende och respekt. Och det viktigaste av allt att älska sin teenager, och visa att jag gör det!

onsdag 15 juli 2009

Teenager Coaching

Jag har fått nytt jobb. Ett oavlönat sådant. Teenager Coach.
Har skaffat en bra guidebok av Arne Nielsson "Din Teenager skal coaches, ikke opdrages". Tyvärr bara på danska, men när jag läst boken ska jag nog trycka på och få den översatt till svenska för den är kanon.

När man första gången möter en främmande blick hos sin välbekanta dotter skådar man in i en värld som är ny för en som förälder. Och känner sig både rädd och mindre rustad för allt detta nya. Jag insåg ganska snabbt att jag behöver lära mig mer. Om hur jag ska förhålla mig själv utan att förstöra det vi tillsammans byggt upp under våra första år.

Nielssons bok handlar om att tonåringen inte är ett problem, snarare en personlig utmaning som ger möjlighet till utveckling. En tankegång som tilltalar mig. Jag vill fortsätta lära mig mer om mina barn. Det är en gåva som innebär en förändring man inte ska vara rädd för.
Jag börjar med att fundera på: Vilket är det större perspektivet? Vad är det för tonåring jag vill skicka ut i världen?

Jag kan inte påstå att jag känner någon panik över förändringen som kommit, men ännu ser jag inte min nutid i framtidens ljus. Förhoppningsvis kommer jag att kunna lära mig att själv se perspektivet.

torsdag 2 juli 2009

Bryllupsdag

Igår var det vår bröllopsdag!!! Mina kollegor undrade vad vår bröllopsdag kallades i år, jag sa "överlevnad" för det är väl lite så det känns ibland. Skilsmässostatistik till trots är vi ihop :-D


Då vi gifte oss under bar himmel brukar vi fira vår dag under just bar himmel.
Igår när det blev kväll cyklade vi till ett naturreservat och hittade en liten knalle med fin utsikt där vi dukade upp vår picknick. Utan barn, bara vi.

Älskar dig alltjämt och oförminskat!