Teenager Coaching

Jag har fått nytt jobb. Ett oavlönat sådant. Teenager Coach.
Har skaffat en bra guidebok av Arne Nielsson "Din Teenager skal coaches, ikke opdrages". Tyvärr bara på danska, men när jag läst boken ska jag nog trycka på och få den översatt till svenska för den är kanon.

När man första gången möter en främmande blick hos sin välbekanta dotter skådar man in i en värld som är ny för en som förälder. Och känner sig både rädd och mindre rustad för allt detta nya. Jag insåg ganska snabbt att jag behöver lära mig mer. Om hur jag ska förhålla mig själv utan att förstöra det vi tillsammans byggt upp under våra första år.

Nielssons bok handlar om att tonåringen inte är ett problem, snarare en personlig utmaning som ger möjlighet till utveckling. En tankegång som tilltalar mig. Jag vill fortsätta lära mig mer om mina barn. Det är en gåva som innebär en förändring man inte ska vara rädd för.
Jag börjar med att fundera på: Vilket är det större perspektivet? Vad är det för tonåring jag vill skicka ut i världen?

Jag kan inte påstå att jag känner någon panik över förändringen som kommit, men ännu ser jag inte min nutid i framtidens ljus. Förhoppningsvis kommer jag att kunna lära mig att själv se perspektivet.