Den starka viljan går i arv. Verkligen.
Det är intressant samtidigt utmanande att vara den som upplever viljan, tryggt vägleda och inte avleda.
Några exempel.
# Idag promenad i skogen, 1 kilometer i terräng. Ärtan, 2 år, promenerade själv hela vägen. Jag beundrar hennes starka vilja! Bara knata på. Utan att bli det minsta trött eller gnällig.
# När Vifslan var 3½ var vi i fjällen, då gick hon en dryg mil. Utan att knota det minsta. Somnade dock vid varje fikapaus :) Blev myggbiten och svullnade upp. Men var otroligt stolt!!!
# Tofslan var väl 4 när de skulle spela innebandy med dagis. Efter en timmes spel satt alla barnen och fröknarna helt utslagna och vilade. Men Tofslan fortsatte vara i rörelse, "hon skulle bara springa av sig" sa hon. Något dagisfröknarna fortfarande minns, snart tio år efteråt. Unikum!
# Lillärtan har jag inte så mycket att säga om än. Men stark vilja har hon onekligen... Så mycket vet vi nu, 9 veckor gammal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så häftigt med 4 prinsessor, jag som har 2 prinsar "bara"! Den lille är bra på att knata, vilja av stål har han. Den äldre har blivit lite bekväm men när han kommer igång ute går han inte att stoppa.
SvaraRadera