Helles reflektioner

E har ritat sin mor

2009-08-31T13:41:00.001-07:00

Visst känner man hur mycket ens barn älskar en när dom kommer hem från dagis med ett porträtt föreställande mor?!? Och visst älskar man detta lilla kreativa 2½ års busfrö jättemycket tillbaks

På äventyr kring Rebbetuaröd

2009-08-17T04:34:00.001-07:00

Jag och min älskade man har varit på en helg helt på egen hand!!! Vi fick anstränga oss ganska så mycket, vandringen de båda dagarna på Skåneleden Rebbetuaröd-Ekeröd blev sammanlagt 33 km. Men i de härliga bokskogarna och längs betesmarker och blåbärsris var vi helt ensamma. Vi mötte inte en vandrare på dessa 2 dagar och kunde känna direktkontakt med varandra utan att behöva prata om eller genom döttrarna. Vi läste tills det blev mörkt i tältet, och sedan sov vi hela natten utan att bli störda.

Så trots smärre blesyrer som skavsår och ömma benmuskler är detta att rekommendera! Jättehärligt att få såväl Här-och-nu-upplevelse som total egentid bara vi!!!

Ögonkontakt

2009-08-13T23:46:00.000-07:00

Häromdagen fick vi riktig ögonkontakt, jag och Lillärtan. Det var över en sked gröt och det är så mäktigt att möta sitt barns blick sådär djupt! Att få titta in i hennes själ och inse att den ligger bortom en 6-månaders grötkladd.

Det är inte teenagern som är problemet

2009-07-18T16:48:00.000-07:00

Hur finner jag vägen till framgång med teenagern? Jag börjar med att tänka att det inte är teenagern som är problemet. Det är jag som måste börja tänka i nya banor för att inte måla in oss i ett hörn som stoppar all utveckling. För utvecklingspotential har såväl min teenager som jag.

Jag vill utgöra ett gott och ordentligt stöd för mitt barn. Här och nu perspektiv!!! Jag vill lära mig vad som händer med mitt barn. Hjärnforskare förklarar att tonåringar agerar som om de befinner sig inuti ett flipperspel. Med en massa ljusblixtar och ljudimpulser från alla håll. Samtidigt som föräldrar talar om att så och så ska de göra. Inte konstigt att alla budskap inte når fram.

Min nya roll innebär att stötta när allt tycks gå fel och jubla med när barnet lyckas. Som när telefonräkningen ökat med 800 kr när man varit bortrest ett par dagar. Man blir ju inte hänryckt precis. Det är sura pengar. Men det kunde ju varit värre. En hemsk olycka kunde ju ha skett. Det som är svårast att ta är osanningen det fars fram med innan sanningen kommer fram.

Jag tycker om att lyssna till mina barn, och det är tycks som om lyssnandets konst blir svårare när barnen blir tonåringar. Jag vill hellre lyssna än kritisera. Även om pengaförlust är surt. Det är nog viktigt att se framåt, istället för att klanka på smågrejer.
Nielssen skriver om vikten att visa tillit, överseende och respekt. Och det viktigaste av allt att älska sin teenager, och visa att jag gör det!

Teenager Coaching

2009-07-15T16:29:00.000-07:00

Jag har fått nytt jobb. Ett oavlönat sådant. Teenager Coach.
Har skaffat en bra guidebok av Arne Nielsson "Din Teenager skal coaches, ikke opdrages". Tyvärr bara på danska, men när jag läst boken ska jag nog trycka på och få den översatt till svenska för den är kanon.

När man första gången möter en främmande blick hos sin välbekanta dotter skådar man in i en värld som är ny för en som förälder. Och känner sig både rädd och mindre rustad för allt detta nya. Jag insåg ganska snabbt att jag behöver lära mig mer. Om hur jag ska förhålla mig själv utan att förstöra det vi tillsammans byggt upp under våra första år.

Nielssons bok handlar om att tonåringen inte är ett problem, snarare en personlig utmaning som ger möjlighet till utveckling. En tankegång som tilltalar mig. Jag vill fortsätta lära mig mer om mina barn. Det är en gåva som innebär en förändring man inte ska vara rädd för.
Jag börjar med att fundera på: Vilket är det större perspektivet? Vad är det för tonåring jag vill skicka ut i världen?

Jag kan inte påstå att jag känner någon panik över förändringen som kommit, men ännu ser jag inte min nutid i framtidens ljus. Förhoppningsvis kommer jag att kunna lära mig att själv se perspektivet.

Bryllupsdag

2009-07-02T00:47:00.000-07:00

Igår var det vår bröllopsdag!!! Mina kollegor undrade vad vår bröllopsdag kallades i år, jag sa "överlevnad" för det är väl lite så det känns ibland. Skilsmässostatistik till trots är vi ihop :-D

Då vi gifte oss under bar himmel brukar vi fira vår dag under just bar himmel.

Igår när det blev kväll cyklade vi till ett naturreservat och hittade en liten knalle med fin utsikt där vi dukade upp vår picknick. Utan barn, bara vi.

Älskar dig alltjämt och oförminskat!

Campa

2009-06-30T01:02:00.000-07:00

Våra semesterplaner....
De stora finanserna har gått till T och V som varit på läger och i Libanon.
Resten av oss då? Har kollat med diverse som bor på lite olika håll men inte hittat något napp.
Så återstår att campa
Inget illa med det, bara lite väderberoende.
Återstår lite frågor:
Hur många tält och diverse utrustning behövs
Vart ska vi
Hunden med
Hur kommer vi dit om inte alla får plats i bilen

Samt alternativ
Alt I. Lämna nåt av barnen hemma? Med hunden? Eller får ngn åka till landet med hunden. Men då är inte alla med. Vilket vore synd.
Alt II. Eller får nån cykla? Men då kommer vi inte så långt. Vilket också vore synd
Alt III. Eller så hyr vi en liten billig bil och åker allihop i 2 bilar. Fast det blir lite dyrare men alla är med. Och det är mest trist.
Tillbaks på ruta Ett.

Lapp på lapp

2009-06-25T00:38:00.001-07:00

Har ägnat ett par sena kvällar och nätter till att sy en lekmatta av lappar.

Nu är den äntligen klar och jag får sova igen ;-)

Ärtan och Lillärtan rullar runt och kramas!

Enkel telefon inne

2009-06-17T14:43:00.000-07:00

På nya INNE-listan finns så enkla telefoner som möjligt. Räcker att kunna ringa och skicka sms. Jag skaffade min på ICA idag. Bara 200 kr. Inget knussel. Ingen grannlåt. Bara nöjd. Santosha!

Varför ska man ha mp3-spelare på sin telefon när man har mp3-spelare... Enda anledningen skulle vara om man inte gitter skaffa nya lurar till sin mp3-spelare...

Hej hej sommar!

2009-06-17T14:31:00.000-07:00

Sommarlov!!!
Alla tjejerna hemma men inte alla samtidigt.
Denna veckan är Tofslan på träningsläger, nästa vecka åker Vifslan till Libanon och Tofslan kommer hem igen. Skjutsa, pengar, fixa visum, pengar, ringa, mer pengar, organisera, planera, kontakta, synkronisera, vaccinera, ännu mera pengar, växla, sista-minuten-handla, vinka av och välkomna hem osv...

Datorn är nästan alltid upptagen - men inte av mig. Ett gott tecken i det stora hela! För mig som blognörd alltså... För på sommaren ska man ju vara ute och samla frisk luft och ägna sig särskilt åt sin familj.

På kvällarna roar vi oss med Sopranos. Världens bästa maffiaserie! Har Sopranos kokbok sedan någon bokrea tillbaks, men nu samlar vi alltså filmerna varje onsdag. Sen är det bara att beta av alla avsnitten under veckan innan nästa dvd kommer.

Regnbuger og skyer

2009-06-01T13:56:00.000-07:00

Tar till lite danska i titeln. För att det representerar hur min vardag ser ut nu.
Inte lätt med alla fyra döttrarna alltid...

Skyer...
Det är Vifslan som mått dåligt, men nu är hennes liv mer i balans och hon ser fram emot sin resa :) Men det är inte mer än de närmaste vännerna jag orkar dela det belastande med, och ett par ord här på le blog. Inte för att det är något skämmigt för mig, men tyvärr vet man aldrig hur ord faller i andras sammanhang. Och i Vifslans fall vill jag vara ursäker. Tofslan är rörd över det som hänt och efter sin amblansfärd och maghistoria i påskas har hon haft det lite jobbigt med studierna. Känns som om det är läge för lite sommarlov för båda två :)

Regnbuger...
Vi sover bättre om natten, Lillärtan vaknar en gång rätt så sent och sen sover hon intill mig tills det är dags att kliva upp. Ofta ligger hon kvar och sover själv någon timme till. SUPERskönt!!!
Det är efter sådana nätter jag känner mig utvilad.
Njuter av frukost tillsammans med Ärtan. Över en hemmagjord latte, läser hela tidningen och pratar och skojar med min Ärta. En god början på dagen!

Andra gången i rad

2009-05-26T02:20:00.000-07:00

Igår kväll var det dags att laga Tofslans cykel igen. Har bara gått en vecka sedan sist. Blir så j-a trött på den cykelmarodör som går runt på hennes skola och bucklar till cyklar. Som om det skulle vara något roligt att fixa till. Det tar nån minut för honom att buckla, och minst en halvtimme för mig att reparera. Nu får det vara nog! Kontaktar rektorn. Inte för att jag tror att det kommer att lösa problemet. Och det är kanske bättre att han går på lösa grejer än personer.

Men trött blir jag när tråk upprepas. För det medför så mycket logistikproblem för mig. Köpa reservdelar och laga hojen när jag kunde använt den tiden bättre till annat. Och dottern missade sitt träningspass...

Namngivning

2009-05-25T01:07:00.000-07:00

Så har hon fått sina namn, min lillärta.
Det skedde i skogen igår.

Vi hade beställt fint väder, men när vi kom dit var det bara att spänna upp paraplyet för att det inte skulle droppa på den vita klänningen.

Släkt och faddrar var samlade i en glänta under de gamla vresbokarnas skyddande lövtak.

Lillärtan blev knäsatt och namngivningen tog vid. De äldsta systrarna läste en systervers och vi en dotterdikt. Vi tog oss tid att förklara hur vi tänkt kring hennes alla namn, och bekräftade namnen med symbolhandlingar kring de fyra elementen jord, luft, vatten och eld. Då började solen lysa och strålar letade sig ner genom lövverket till vår dotter!!! Faddrarna avslutade med textläsning och kompletterade med bröd och blomma.

I den solvarma gläntan sprang nu korkarna ur det mousserande vinet, picnicfiltar lades fram och matlådor togs ur sina gömmor. Barnen rörde sig mellan släktingarna för olika upptåg och sällskapet var avslappnat och uppsluppet.

En lyckad namngivning genomförd åter med högst märklig kontakt med vädergudarna :)

Planering och organisering

2009-05-15T04:04:00.000-07:00

Lägger upp planerna för den kommande veckan... Maken åker över pölen...

Med menyplan, handlingslista och kom-ihåg-lappar ska väl allt gå i lås :)

Gråter inga tårar

2009-05-14T04:43:00.000-07:00

När jag var på promenad i förmiddags funderade jag över en sak, varför gråter jag inte?

Är det för att jag ständigt måste hålla mig närvarande? Att de små döttrarna ständigt kräver min uppmärksamhet, likaväl som de äldsta, min make och andra runt omkring mig.
Innerst inne känner jag mig nog rätt så trött på allt och hela tiden, men håller huvudet ovanför vattenytan och därför gråter jag heller inte. Men det är jobbigt att trampa vatten hela tiden utan att jag får mer resurser. Så det hade varit rätt så skönt att gråta ut någon gång. Eller så är det så att det känns ovant att jag inte tar till tårar för att känna mig lättad. En ny fas kanske?

Kanske meditationen trots allt sätter goda spår! Det sägs ju att det sker förändringar efter hand. Jag har inte märkt någon förändring i det lilla, men nu när jag ser bakåt så är det nog en förändring!
Men hur bra är det egentligen? Tårar ska ju vara förlösande?!?

På benen igen

2009-05-13T00:05:00.000-07:00

Personen i min närhet som mådde dåligt mår uppenbart bättre igen. Är gladare än på mycket länge, samtidigt irriterad och trött på att olika instanser om och om igen måste fråga om samma sak.

Jag förstår, hade blivit oerhört irriterad om jag skulle svara på samma fråga om och om igen.

Försöker det mesta i stödväg, det jag hinner med, men att gå på gemensamma hundpromenader är ju inte illa. Pratet kommer igång av sig själv, och jag behöver inte ställa frågor. Terapeutiskt av bara farten!

Bicyclerepairman help me

2009-05-12T22:00:00.000-07:00

Tydligen bara jag som kan reparera cyklar i den här familjen....
Varför är det alltid så att det hinner bli mörkt innan Mrs Bicyclerepariman har möjlighet att laga en hoj?
Notera att dottern i bakgrunden lovat att vara med så att hon kan fixa punkan själv nästa gång... Visst tittar hon på ovanligt entusiastiskt?!?

Dotter till Libanon

2009-05-12T14:10:00.000-07:00

Mina drömmars land - Libanon - blir med all säkerhet verklighet för Vifslan i sommar!!! Om en dryg månad! Det är min härliga Sister at heart som förverkligar denna resa eftersom Vifslan haft en jobbig termin. Hon kommer att få bo i min hjärtesysters familj och har möjlighet att se Libanon från libanesens synvinkel - inte turistens.

Jag unnar älskade Vifslan detta, hoppas att det kommer att inspirera henne till kreativt skrivande när hon är där, eller kanske efteråt. Besökte själv Libanon 2001 då min hjärtesyster gifte sig, jag har fortfarande starka bildminnen från ett av världens vackraste länder som återigen rest sig ur askan.

Hål i bubblan

2009-05-10T01:41:00.000-07:00

Yogavitas tanke om förhållningssätt vid elaka kommentarer hade jag behövt nu i morse med livliga och högljudda diskussioner med Tofslan. Ingen av oss behöll sitt lugn...
Yogavita rekommenderar att "tänka bubbla":
"Jag brukar tänka bubbla, ibland funkar det. Jag tänker att jag är där i min såpbubbla och de där elaka kommentarerna kommer inte åt mig, eller energitjuven kan inte sno min energi, för jag har mitt tunna osynliga skydd."

Min bubbla har helt uppenbart ett stort hål. Som både tar in och läcker ut fel saker.

Men om detta inte hade hänt hade jag ju inte fått något att fundera på. Min autopilot behöver ställas om till ett inre lugn. Får meditera på detta, samt öva nästa gång det kommer upp. För övningstillfällena lär bli flera...

Skrivartalang

2009-05-09T13:57:00.000-07:00

Vifslan ska ta tag i sitt skrivande igen. Hon känner sig mätt på att läsa böcker, precis som sin mor läser hon 4-5 böcker samtidigt.
Helt fantastiska berättelser trollar hon fram med hjälp av penna och papper, sen dansar fingrarna fram på tangenterna lika snabbt som hon tänker ut nya vinklar.
Jag blir alldeles varm i kroppen av att uppleva detta, som liten älskade jag själv att skriva :)

Bhaginii - sisters at heart

2009-05-07T03:38:00.000-07:00

Tack Anna för att du delade med dig vidare av begreppet för systrar på sanskrit, Bhaginii!
Nu har jag bloggat det så nu glömmer jag det heller inte.

Jag har en hjärtebhaginii för jag har ingen riktig syster, en annan Anna. Hon bor i Libanon och vi ses tyvärr inte särskilt ofta. Men en stor plats i mitt hjärta har hon, kram på dig Anna!!!

Sisters at heart

Sisters are born to each other

Or happen through friendships by fate.

But however it happens or when,

Nature has given a gift that is great.

Being true sisters means loving,

And listening when problems loom grand.

No one's comfort or kindness could feel better,

Than the touch of a sister's kind hand.

Complaining of life's hassles and hurting,

Or simply meeting each other for fun,

A sister's friendship and warm gentle greeting,

Is like basking in bright winter sun.

Sisters always find time to share laughter,

Or to argue a point or complain,

For there are times when sisters will differ,

But their love will always remain.

So here's to the world's greatest sisters,

The ones who remain friends from the start.

hey're the ones picked by each other,

ecause they truly are sisters at heart!

By Elizabeth Lucas

Hemmamammor

2009-05-06T13:43:00.000-07:00

Det hjälper bra att fika med andra hemmamammor. Att få lite andra perspektiv.
Vi som träffas nu pratar om det mesta mellan himmel och jord, och det känns skönt att komma ifrån hemmets lugna vrå ett tag.

Ombyte förnöjer, även om detta ombyte består av blöjbyten, kräklappar, avsvalnande muggar med te och en salig soppa av allt Ärtan drar fram under träffen... Hur kan en 2-åring dra fram så mycket saker på så kort tid?!?

Hemmamammaträffen drar mig mot det lilla perspektivet, i de två minstas värld. Det är skönt att vila hjärnan från de storas problem. Att istället prata magdroppar och bärsjalar :)

En dag i taget

2009-05-05T02:57:00.000-07:00

Vi tar en dag i taget. Inget annat att göra.
I natt somnade och sov jag åtminstone gott. Första gången på en vecka.
Pratar med en kompis som är kompetent inom området, det känns som om det onda spjälkas upp lite då.

Ont det gör ont

2009-05-04T05:08:00.000-07:00

Jag fick frågan om det är någon nära som mår dåligt; ja det är det.
Tillräckligt nära för att göra ont. När det är fråga om blodsband gör det nästan uteslutande alltid ont, inte sant?
Alla stödkontakter som nu börjar initieras gör ont på sitt sätt. På sikt ska det säkert hjälpa till men nu smärtar det bara av att beröra ämnet tankemässigt.

En obekant röst

2009-04-29T14:15:00.000-07:00

Vad gör man när en person i ens närhet berättar att den hört en inre röst som säger till en att enda utvägen är att hoppa? Från en bro över en motorväg alltså...
Jag vet inte vad jag ska säga, ber endast om att höra mer om hur det kändes, om rösten talat förut etc...

Styrkan av sig själv

2009-04-22T12:59:00.000-07:00

Att försöka beskriva något som jag känner så väl, som jag har upplevt en gång tidigare i livet, och som jag nu återigen får uppleva det ska jag nu försöka bekriva.

Jag upplevde det inte förrän A var ett par år gammal, så lång tid det nu tar för egenheter samt ett ansikte att utvecklas. När jag ser på min äldsta dotter så tänker jag på min mormor. Jag har svårt att säga vad, men jämförelsen och konstaterandet av likhet gör att mina ögon tåras. Kanske är det av saknad.

Jag vill ha min dotter här hos mig så att jag kan uppleva det jag saknar mest hos min mormor. Total närvaro, total koncentration, livslust, värme - allt riktat mot mig. Jag undrar om min mormor visade alla den sidan eller om jag var särskilt utvald - vilket jag inte tror att jag var. Det är en annan sak med min dotter, ja alla mina döttrar. Jag vill ge dem lika mycket närvaro och närhet som min mormor gav till mig.

Kanske är det lättare med A eftersom det finns den där likheten. Men även med H finns ett band alldeles för starkt för att slita av. Jag önskar att det kan vara oerhört tajt mellan oss, de ska aldrig behöva tveka om vart de ska vända sig för att få prata, få råd, stöd, hjälp, skydd, ny energi. Precis som jag kände med min mormor. Och kanske kan de känna detta stöd av varandra när jag inte är med dem.

Det gamla släktdraget av stark vilja i kombination med levnadsglädje och ett varande i nuet är det som burits med och fortsätter att bäras med. En styrka speciellt hos kvinnorna som förs över av egen kraft - det är inget man kan lära ut, annat genom att överföra genom nära, helt nära kontakt. Kvinnokraft av sig själv helt enkelt!

Tänkt och skrivet för fem år sen - återfunnet ikväll

Den starka goda viljan

2009-04-21T04:34:00.000-07:00

Den starka viljan går i arv. Verkligen.
Det är intressant samtidigt utmanande att vara den som upplever viljan, tryggt vägleda och inte avleda.

Några exempel.
# Idag promenad i skogen, 1 kilometer i terräng. Ärtan, 2 år, promenerade själv hela vägen. Jag beundrar hennes starka vilja! Bara knata på. Utan att bli det minsta trött eller gnällig.
# När Vifslan var 3½ var vi i fjällen, då gick hon en dryg mil. Utan att knota det minsta. Somnade dock vid varje fikapaus :) Blev myggbiten och svullnade upp. Men var otroligt stolt!!!
# Tofslan var väl 4 när de skulle spela innebandy med dagis. Efter en timmes spel satt alla barnen och fröknarna helt utslagna och vilade. Men Tofslan fortsatte vara i rörelse, "hon skulle bara springa av sig" sa hon. Något dagisfröknarna fortfarande minns, snart tio år efteråt. Unikum!
# Lillärtan har jag inte så mycket att säga om än. Men stark vilja har hon onekligen... Så mycket vet vi nu, 9 veckor gammal.

En fylld yogashala

2009-04-20T07:12:00.000-07:00

Man brukar ju skoja om de som bara får söner, att det så småningom kan bli ett eget fotbollslag.
Men i den här familjen finns ju enbart döttrar, och yogamattor. Så varför inte kombinera det ena med det andra? Yoga gillar vi ju allihop!

För rättvisans och trevnadens skull kanske vi bjuder in andra att yoga med oss, men vår yogashala har en lagom grupp som det är redan nu!

Helhet och dess delar

2009-03-16T07:12:00.000-07:00

Under meditationen idag funderade jag över det här med helheten mellan delarna.
Jag är ju mesta delen jag innerst inne, och själ mer än kroppens skal.
Se ska ju denna innersta kärnas kraft fördelas rättvist och räcka till åt alla delar jag väljer att engagera mig i och lite till.

Detta är inget nytt, så har jag fungerat hela mitt liv och verkar trivas med det. Typiskt för mig är att jag jämt håller på att läsa från flera olika böcker. Mitt nattduksbord är fyllt av en trave böcker. Just nu Systrar i jeans tredje sommaren, Peter Englunds senaste om första världskriget, Den hemlige kocken och en bok om yogasutror...

Mina delar i vilka jag engagerar mig:
min man
mina 4 döttrar
min träning

vår labrador

mitt jobb/kall - f.n. förädraledig
funktionär i dotterns simklubb
syeriet - mest vintertid
trädgården - mest sommartid

Jag vet inte själv hur jag får ihop alla delar till en helhet. Jag känner mig ofta missnöjd med att något får stryka på foten, så ett spiralsystem för att få allt att hänga ihop hade inte varit fel.

Dagens länk:
Dansk trädgårdslänk

Huset fyllt av härlig bröddoft!

2009-02-25T03:12:00.000-08:00

Vi brukar baka det mesta brödet hemma, efter ett gammalt nyårslöfte. Tror att vi sparar ett par kronor på det, för vi är ju många i familjen som äter bröd.
Har ju varit ett litet avbrott pga sena graviditeten och barnafödsel, men nu blev jag så inspirerad av att baka bröd igen av danska programmet Bullar av stål i förrgår. Köpte ekologiskt dinkelmjöl och har bakat 4 fullkornslimpor!

Jag gjorde det enkelt för mig och körde allt i assistenten, för något större baktråg har jag inte. Nu är huset fyllt av härlig bröddoft, och snart nog är frysen full av bröd. Men det lär sina fort... så till helgen blir det säkert ett nytt bak :)

Bild från internet

Danskan Camilla Plum verkar vara en härlig, varm personlighet som bara brinner för sina bröd och bullar! Jag vet inte om det är hennes härliga danska språk som lockar (det är säkert pga att jag förstår danska rätt så bra) - men jag ser fram emot att följa hennes inspirerande program framöver!

Kolla mailen

2009-02-21T03:56:00.000-08:00

Ett intressant spörsmål kan vara:
Hur ofta kollar du mailen?

Jag skulle vilja dela upp mitt svar i två:
1. Hemmamail.
2. Jobbmail.

1. Hemmamail kollar jag varje kväll kanske två gånger. Nu när jag är föräldraledig blir det naturligtvis ett par gånger per dag - det är ju en av de kommunikationsvägar jag har med andra som är hemma och andra som är på jobbet.

2. Jobbmail kollar jag alldeles för sällan. Kanske en gång per arbetspass, ifall det nu funnits möjlighet till detta. Jobbar jag natt är chansen större att jag hinner klämma in mailläsning, men dagtid och i synnerhet kvällstid ter detta sig nästan omöjligt.
Jag hade gärna kollat min jobbmail oftare, det är mycket information som läggs ut den vägen. Men jag har oflyt i att kolla mail, och missar ofta info på detta vis. Fast - det viktigaste kommer ju ändå upp i samtal med kollegorna.

Jag blir inte stressad av att läsa mail. Klickar enkelt och lätt på delete-knappen när jag skummat igenom mailet, så några större högar samlas det inte. Sovrar lätt bland mailen, det är kanske en egenskap jag har från tiden på universitetet när det rentav strömmade in mail - oftast onödiga för att man stod med på maillistor. Jag saknar det inte.

Alltså, jag läser inte mail så ofta på mitt nuvarande jobb, men det finns en massa andra stressande saker i arbetsmiljön som kanske faktiskt är värre än att ha en full mailbox. Saker som att åtsidosätta kroppsliga behov av att äta och dricka under flera timmar bara för att det faktiskt inte hinns med.

Lite smolk i bägaren

2009-02-21T01:30:00.000-08:00

All moderkaka ville tydligen inte komma ut vid förlossningen. Barnmorskan hittade en spricka i den hjärtformade kakan men tillsammans med läkare och kollega bedömdes att allt kommit med.
Ett par dagar senare kvarstod besvär och jag sökte akut. Det gjordes ultraljud och visst satt det kvar en bit... Fick sammandragande tabletter och en återbesökstid. Kom fastande till nytt ultraljud igår (just in case), vilket visade att rest fortfarande satt kvar. In på op efter ett par dryga väntetimmar och resten togs bort.

Så nu är förlossningen ÄNTLIGEN över, den tog bara en vecka. Nu kan vi bara njuta jag och lillbebin.